5 dödsdömdas sista ord som ger en kalla kårar längs ryggraden – hua är definitivt ordet

Nu till dödsdömdas sista ord. Nu har vi ju inget dödsstraff i Sverige, men man blir nyfiken på – ”vad säger man”, när man vet att det blir det sista man säger i livet, innan dödsdomen verkställs.

Oavsett om man är en förespråkare eller motståndare till dödsstraff så är det ett obestridligt faktum att många finner en brottslings sista ögonblick i livet sjukligt fascinerande.


Dödsdömdas sista ord

dödsdömdas sista ord
Dödsdömdas sista ord är ibland kusliga

Det är allt från personens sista måltid, hur tillbringade fången sina sista timmar. Men ämnet för någons sista ord verkar fascinerar oss mest av allt.

Många brottslingar uttrycker sorg och ånger över sitt brott, andra uppvisar ett trotsigt beteende.

Men ibland uttalas ord som skicka kalla kårar längs ryggraden i många år framöver. Här är 5 läskiga ”dödsdömdas sista ord”, strax innan de avrättades.


1 – Gary Gilmore

Gary Gilmore
Gary Mark Gilmore valde att bli arkebuserad

Gary Mark Gilmore började sin karriär som brottsling redan i tidig ålder. Som tonåring började han stjäla bilar, men tog brotten till en ny nivå då han begick ett våldsamt rån 1962 och fick 15 års fängelse för väpnat rån och överfall.

Han släpptes villkorligt i april 1976 och flyttade till en kusin i Utah, men bara tre månader senare tog hans liv en kuslig vändning. Natten till den 19 juli 1976 blev Gilmore mördare.

På en bensinstation drog han fram en pistol och hotade den anställde, Max Jensen. Han beordrade honom att tömma fickorna, vilket han gjorde, och sedan gå in i badrummet och lägga sig på golvet.

Max Jensen gjorde som Gilmore sa, men han visade ingen barmhärtighet den natten. Gilmore tryckte pistolen mot Jensens huvud och sa ”Det här för mig” och sköt. Han sköt sedan Jensen igen och sa ”Det här är för Nicole” – Nicole var hans flickvän vid den tiden.

Redan nästa natt fortsatte Gilmore med sin blodspillan och mördade den motellanställda Ben Benhnhnell. På liknande sätt så rånade han först offret, innan han tvingade honom att lägga sig på golvet och sköt honom i huvudet, skriver unknown5.

Några dagar senare tipsade kusinen polisen. Efter att initialt nekat till anklagelserna, så erkände han snart. Efter den fällande domen dömdes han till döden och fick välja mellan att avrättas antingen genom hängning eller bli arkebuserad.

Han valde att bli arkebuserad som han ansåg var det säkraste sättet att snabbt dö på. De flesta skulle försöka överklaga en dödsdom eller åtminstone försena den så långt som möjligt, men inte Gilmore.

Han avböjde alla rättigheter att överklaga och verkade ivriga att dödas så snabbt som möjligt.

På morgonen den 17 januari, 1977, intog den fem man starka arkebuseringsgruppen sina positioner bakom små fyrkantiga hål i en vägg, riktade sina vapen mot Gilmore som var fjättrad i en stol på andra sidan väggen.

En huva placerades över huvudet och sedan uttalade Gilmore sina ökända sista ord “Let’s do it”. Dessa ord inneslöt hans önskan om att få sitt straff så snabbt som möjligt, eftersom han nästan tycktes njuta av att bli avrättad.

Det som gör denna berättelse läskigare är att det har bekräftats att dessa sista ord inspirerade Nikes berömda reklamslogan ”Just do it”. Dan Wieden, reklammakaren bakom slogan, medger att han inspirerades av Gilmores sista ord.

2 – Aileen Wuornos

Aileen Wuornos - dödsdömdas sista ord

Aileens barndom präglades av sexuella övergrepp och försummelse. Hennes far var en dömd pedofil som hängde sig själv i fängelse, och hon blev våldtagen och gravid redan vid 14 års ålder av hennes farfars vän.

Denna tragiska start på livet skapade såklart djupa ärr. Som ung fick hon ofta problem med lagen och dömdes flera gånger för olika brott såsom övergrepp, rån och stöld. Det var när hon arbetade som prostituerad som hon fick smak för mord.

Hennes första offer var Richard Mallory, dömd våldtäktsman, som hon sa ha dödat i självförsvar, när han försökte våldta henne.

Hans kropp hittades full med kulhål i ett skogsområde i närheten, och hon kopplades senare till 6 andra mord, som alla dödats med skjutvapen.

Efter att morden offentliggjordes framställdes hon av media som USA: s första kvinnliga seriemördare.

Först försvarade hon sig med att männen försökt våldta henne och att hon agerat i självförsvar, men senare ändrade hon sig och sade hon att det verkliga skälet var att råna dem och inte lämna några vittnen vid liv.

Historien tar emellertid ytterligare en vändning då hon intervjuades av filmaren Nick Broomfield, när hon trodde att kamerorna var avstängda, berättade hon för Nick att morden i själva verket var självförsvar, men att hon medvetet ändrat sitt erkännande då hennes önskan var att dö.

Hon avrättades med giftinjektion på morgonen den 9 oktober 2002. Hennes sista ord var kusliga, hon säger: ”Yes, I would just like to say I’m sailing with the rock, and I’ll be back, like Independence Day, with Jesus. June 6, like the movie. Big mother ship and all, I’ll be back, I’ll be back.”

3 Peter Kürten

Peter Kürten - dödsdömdas sista ord

Peter Kurten, känd som både ”Vampyren i Düsseldorf”, och ”Düsseldorf-monstret”, var en tysk seriemördare som terroriserade Düsseldorf mellan februari och november 1929.

Hans pappa var en våldsam alkoholist, och som många andra mördare påbörjade han sin brottsliga bana redan i ung ålder. Han visade också tidigt upp en sjuk och sadistisk sida, när han torterade och dödade djur.

Men det tog inte lång tid innan han gick från djur till människor. Hans första offer var en 9-årig tjej som han våldtog och ströp under ett husrån.

Han fortsatte att mörda minst nio personer till, och våldtog ofta först sina offer. Många av hans offer var barn, men på grund av de många olika tillvägagångssätten han dödade sina offer på, så insåg inte polisen att morden var relaterade.

Myndigheterna kunde slutligen gripa Kurten, sedan en ung flicka som våldtagits, kunde vägleda polisen till hans hus.

Under förhör framkom det att han drack blodet från åtminstone ett av sina offer, därav smeknamnet vampyren. Han erkände snart 9 mord och 7 mordförsök och det konstaterades att hans motiv var av sexuellt nöje.

Han tyckte om synen av blod, och hans sista ord är verkligen passade en sådan mentalt störd och sjuk person.

Innan han giljotinerades sade han: “Tell me—after my head is chopped off, will I still be able to hear, at least for a moment, the sound of my own blood gushing from the stump of my neck? That would be the pleasure to end all pleasures.”

Peter Kürtens mumifierade huvud

Peter Kürtens mumifierade huvud

Efter avrättningen mumifierades hans huvud och finns fortfarande utställt på ”Ripley’s believe it or not museum” i Wisconsin.

4- Christina Marie Riggs

Christina Marie Riggs
dödsdömdas sista ord

Den 2 maj 2000 avrättades Christina Marie Riggs med gift för det otänkbara brottet att döda sina två barn. Den 4 november 1997 förgiftade hon sin fem år gamla son som låg och sov.

Men dosen var för liten och han överlevde. Efter att ha konstaterat att giftet var ineffektivt så kvävde hon sin son och hans 2 år gamla syster med en kudde, och försökte sedan begå självmord med en mix av piller och gift.

Hennes självmordsförsök misslyckades dock, hon arresterades och åtalades för morden på sina barn. Hon vädjade till rätten att hon led av sinnessjukdom och trodde att morden var en akt av kärlek, men domstolen dömde henne till döden.

I slutfasen hindrade hon sin advokat från att försvara henne och hävdade att hennes högsta önskan var att få ett dödsstraff.

Hon dömdes till döden med en giftinjektion, och när hon fästs på stolen uttalade hon sina sista ord: “There is no way no words can express how sorry I am for taking the lives of my babies. Now I can be with my babies, as I always intended. I love you, my babies”.

Som en sista märklig vändning i den sorgliga berättelsen så injicerades hon med samma kaliumklorid-gift, som hon ursprungligen försökt förgifta sitt barn med.

5 – Lavinia Fisher

Lavinia Fisher

Legenden om Lavinia Fisher är som hämtat från Hollywood, men eftersom hennes dödsorgie ägde rum för nästan 200 år sedan, är det svårt att skilja fakta från fiktion.

Enligt många källor drev Lavinia och hennes man hotellet ”Six Mile Wayfarer House” i Charleston, South Carolina. Vid denna tidpunkt började plötsligt ett stort antal män i Charleston-området försvinna, och de hade alla senast setts på Lavinias hotell.

Den lokala polisen blev snabbt misstänksam, men de hade inga bevis som pekade mot Lavinia Fisher, men det som verkligen pågick var utan tvekan långt värre än allt de ens kunnat föreställa sig.

Lavinia var välkänd i trakten och betraktades som en vacker och charmig kvinna, och dessa förmågor hjälpte hennes affärer på hotellet. Tillsammans med sin man lockade hon män som var på genomresa i Charleston att tillbringa en natt på hotellet.

Väl på hotellet bjöd hon på te som spetsas med en ört, liknande ett kraftfullt lugnande medel. När offret väl tagit teet gav hon honom ett speciellt utvalt rum. Örten däckade männen i flera timmar.

I det utvalda rummet fanns en speciell säng och när mannen var neddrogad så öppnades golvbrädorna under sängen, och mannen rasade ner i hotellets källare, där hennes make dödade offren, och liken plundrades på alla värdesaker.

Rummet på Six Mile Wayfarer House

Six Mile Wayfarer House

Parets mordiska samarbete fick sitt stopp den kväll då resenären John Peeples kom för att stanna på hotellet.

Lavinia körde sin vanliga rutin och erbjöd honom det drogade teet. Men John Peeples hatade te, men ville inte vara oförskämd, han tog emot koppen och hällde diskret ut det när Lavinia inte såg det.

Lavinia visade John till det speciella rummet och lämnade honom där i väntan på att han skulle somna, men det var något i parets agerade som gjorde Peeples misstänksam, och han misstänkte att de kanske försökte råna honom.

Han fattade det tursamma beslutet att sova i stolen nära dörren den kvällen och vaknade av det höga ljudet när golvbrädorna öppnade sig. Han flydde snabbt från hotellet och varnade myndigheterna.

Paret arresterades och man hittade drygt 100 lik i källaren. De dömdes båda till döden, men Lavinia hoppades undkomma avrättningen då det var olagligt i South Carolina att hänga en gift kvinna.

Domaren tog sig dock runt denna klausul genom att först hänga hennes man och därmed göra Lavinia till änka, och som änka kunde hon avrättas.

Det sägs att Lavinia bar sin bröllopsklänning vid hängningen i hopp om att charma någon av åskådarna att tycka synd om henne och gifta sig med henne, och därmed rädda henne från galgen.

När detta misslyckades, förvandlades hennes charm till ett raseri utan dess like, och och hon började skrika obsceniteter till åskådarna.

Innan bödlarna kunde strama åt repet runt halsen, skrek Lavinia sina berömda kylande sista ord till publiken “If you have a message you want to send to hell, give it to me – I’ll carry it.”

Hon hoppade sedan ner från ställningen och hängde sig innan bödeln hann släppa falluckan.

Lavinia Fisher – den andra storyn

Lavinia Fisher - dödsdömdas sista ord
dödsdömdas sista ord

Men det råder delade meningar om vad som är sant och vad som är fiktion. Vissa hävdar att det inte alls fanns någon säng där golvet öppnade sig, inte heller att hon förgiftat teet, skriver vocal.

Istället var Six Mile Wayfarer House en av två mötesplatser för ett rånargäng. Den andra mötesplatsen var Five Mile House. Både Lavinia och John Fisher hade kopplingar till gänget, kanske var de ledarna.

Gänget rånade alla som vågade närma sig till Charleston nattetid och de tog allt de ägde, innan de skickades till staden med sina få ägodelar kvar.

John Peeples kom aldrig till värdshuset eller satte sig ner för att dricka te och vila. Istället band han sin häst framför hotellet så den skulle få vila.

Lavinia rånade honom under vapenhot och tog de fyrtio dollar han hade med sig. Hon släppte honom varvid han rusade in i staden och slog larm.

Under rättegången sökte man igenom huset på Six Mile Wayfarer. I hotellets bakgård upptäcktes två kroppar (en man, en kvinna) i trädgården.

Det bevisades aldrig att Lavinia var mördaren, men det förde in henne i historien som den första kvinnliga seriemördaren i USA.

Båda historierna ledde dock till gripandet av både John och Lavinia fisher.