8 mystiska saker om Mona Lisa som man inte kan sluta fascineras av

Mona Lisa är Leonardo da Vincis mest berömda målning, ett porträtt av, enligt de flesta, av den florentinska (Mona) Lisa Gherardini. Porträttet är framför allt omtalat för hennes hemlighetsfulla leende.

Målningen är ett av världens mest berömda, lovordade och reproducerade konstverk. Det lustiga är att Leonardo aldrig själv gav sitt konstverk något namn.

Namnet Mona Lisa fick konstverket av Giorgio Vasari, som publicerade en biografi över konstnären 31 år efter dennes död. I denna biografi identifierade han modellen som Lisa, hustru till den förmögne florentinske köpmannen Francesco del Giocondo.

Mona är ett vanligt italienskt diminutiv av Madonna och Mona Lisa betyder helt enkelt Hennes nåd/damen Lisa. Konstverkets franska och italienska titel är femininum av familjenamnet Giocondo, som kan utläsas som den muntra, den levnadsglada (jocund på engelska) – en dubbelbetydelse som mycket väl passar ihop med det gåtfulla leendet.

Konstverkets titel blev vedertagen först under 1800-talet. Innan dess omnämns det en beslöjad kurtisan eller en viss florentinsk dam, utförd i hennes närvaro på begäran av den store Giuliano de’ Medici.

Mona Lisa

Leonardo fick beställningen på Mona Lisa 1503, av Francesco del Giocondo. del Giocondo betraktade sig själv som en mecenat, och ville ha ett porträtt som kunde hängas i matsalen – därav tavlans ringa storlek.

Efter otaliga avbrott, som berodde på att Leonardo (enligt sina egna dagböcker) var lat och (enligt omgivningen) temperamentsfull, blev tavlan klar 1506.

Under den tiden blev beställaren otålig och vägrade betala för tavlan, så när Leonardo 1516 antog kung Frans I:s inbjudan och flyttade till Clos Lucé intill slottet i Amboise i Frankrike, tog han tavlan med sig.

Att han tog med sig just den tavlan – och få andra – antyder att den betydde mycket för honom. Sedermera köpte den franske kungen konstverket för 12 000 franc.

Konstverket förblev tämligen okänt fram till mitten av 1800-talet då symbolisterna kom att associera verket med sina föreställningar om den kvinnliga mystiken.

Det var en föreställning som kanske bäst uttryckts i Walter Paters avhandling om Leonardo från 1867, där Mona Lisa beskrivs som förkroppsligandet av den ”eviga kvinnligheten”, ”äldre än klipporna som omger henne” och som ”varit död många gånger och lärt sig av gravens hemligheter”.

Mona Lisa

Målningens ryktbarhet växte då det stals från Louvren den 21 augusti 1911. Den franske avantgardepoeten Guillaume Apollinaire, som tidigare krävt att museet skulle brännas ned, fängslades den 7 september misstänkt för stölden.

Även hans nära vän Pablo Picasso förhördes. De båda släpptes dock snart och målningen antogs sedan förlorad för alltid.

Emellertid visade det sig att en anställd på museet, Vincenzo Peruggia, stulit konstverket utklädd till byggnadsarbetare genom att helt enkelt gömma det under sin rock och promenera ut ur byggnaden, enligt Wikipedia.

Stölden utförde han på uppdrag av Eduardo de Valfierno som i sin tur hade givit den franske förfalskaren Yves Chaudron i uppdrag att ta fram en serie reproduktioner av målningen som skulle säljas som det saknade originalet.

Chaudron behövde dock inte originalmålningen för sitt värv och kontaktade därför aldrig Peruggia efter stölden. Peruggia, som stulit konstverket av patriotism och hållit det gömt i sin lägenhet under två år, tappade tålamodet och greps till slut då han den 10 december 1913 gav sig till känna hos en florentinsk konsthandlare i hopp om att få den hittelön som utlovats.

Mona Lisa ställdes därefter ut på flera olika platser runt om i Italien innan det 1913 återfördes till Louvren.

8 hemligheter bakom Mona Lisa

https://www.youtube.com/watch?v=PMDDywyGJc4