Vad händer när en liten nation blir extremt rik på kort tid – det hände Nauru

Nauru, formellt Republiken Nauru, tidigare känd som ”Pleasant Island”, är världens minsta oberoende republik och utgörs av en ö i Stilla havet.

Man har en bild av Nauru som ett paradis, ett ställe att bara njuta på med vackra stränder och turkosfärgat hav. Men den bilden får sig en rejäl törn.


Idag är Nauru ett land med vidriga livsvillkor i sina flyktingförvaringscentra. Ön är också känd för sin höga fattigdom och arbetslöshet.

Med bara 21 kvadratkilometer landareal är Nauru den minsta staten i södra Stilla havet och den tredje minsta staten i världen efter Vatikanstaten och Monaco.

Det är hem för cirka 11 000 människor, men långt innan människor upptäckte ön, använde lokala fågelarter denna ö som toalett och lämnade sin avföring här i miljoner år.


Men ön satt dock på en ”guldgruva” och tyskarna var de första som fick reda på det. De började bryta i denna resurs 1906 under namnet ”Pacific Phosphate Company”.

Efter första världskriget fortsatte gruvdriften under den ”brittiska fosfatkommissionen”, då ön föll i händerna på Storbritannien, Australien och Nya Zeeland. Sakerna förblev mer eller mindre desamma tills andra världskriget och det är här saker börjar förändras.

När republiken blev självständigt 1968 köpte de den ”brittiska fosfatkommissionen”, och istället för att fixa de skador som uppkommit, gick de på en fullständigt galen gruvdrift under det lokalt ägda företaget ”Nauru Phosphate Corporation”.

Folket i Nauru utvann MYCKET fosfor, så mycket att landet blev ett av världens rikaste länder på bara ett decennium.

1975 tjänade landet motsvarande 2,5 miljarder dollar med en befolkning på bara 7000 – mer än tillräckligt för att hålla dem nöjda under kommande generationer. Republikens inkomst per capita nådde näst högst i världen, efter oljelandet Kuwait.

Tiderna förändrades dock, öns fosfatresurser tömdes men dess utgifter förblev desamma, Republiken började då låna pengar från andra länder. En av rådgivarna övertygade presidenten att investera i ett Londonbaserat musikaliskt popband med namnet Unit 4 + 2.

Bandet höll bara i några veckor efter debuten, och kostade landet ca 70 miljoner kr i dagens pengavärde.

Utan inkomstkällor för att betala sina skulder konfiskerade internationella borgenärer öns hela fastighetsportfölj, tillsammans med Air Naurus enda flygplan. Förtroendet för landet brakade ihop, och konkursade nästan hela nationen.

Som ett desperat försök att generera inkomster publicerade de annonser på internet och gav alla med 20 000 dollar en möjlighet att öppna en bank på ön.

Rysk maffia såg en möjlighet att utnyttja detta och använde deras liberala bankpolitik för att tvätta över 700 miljarder kr från f.d Sovjetunionen.

2001 blev Nauru ett flyktingförvaringscentrum när den australiensiska regeringen gick med på att betala Nauru för att ta emot flyktingar som kommit till Australien för att söka asyl.

Nauru-lägret stängdes 2008 och öppnades igen 2012 med mindre tillägg, men förhållandena förbättrades inte.

Den här gången försökte de australiensiska och Nauruanska regeringarna att mörka det genom att begränsa tillgången till ön och straffa dem som berättade om förhållandena i lägren.

En iransk flykting tände eld på sig själv 2016, efter att han fått veta att han skulle förvisas till ön under de kommande tio åren.

Bär på en hemlighet

Nauru

Öns resa från extrem fattigdom till rikedom, och tillbaka till extrem fattigdom är något som få av oss har hört talas om förut.

Nauru gick från misär till rikedom – för att sedan falla tillbaka i misär igen

Glöm inte att dela Naurus märkliga öde till dina vänner!