Störtsköna gatuscener från Stockholm anno 1913 – se den härliga filmen

Stockholm anno 1913, hur såg det ut, hur gestaltade sig vardagslivet. Återigen är det Guy Jones som återskapat filmen, saktat ner bilderna, och det är en riktig pärla.

Gustaf Piehls bryggeri med smarrig pilsnerdricka

Stockholm anno 1913
Youtube

C G Piehls Bryggeri var ett bryggeri beläget vid Björngårdsgatan på Södermalm och Gustaf Piehls Nya Bryggeri låg vid nuvarande Götgatan 100 på Södermalm i Stockholm.


På 1880-talet köpte Carl Gustaf Piehl Pehr Bjurholms bryggeri på Björngårdsgatan på Södermalm. Piehl hade avlagt bryggmästarexamen vid bryggaruniversitetet Weihenstephan i Bayern.

Senare hade han arbetat hos Neumüllers Bryggeri vid Åsögatan på Söder. Bryggeriet på Björngårdsgatan utökade och moderniserade han och blev mycket framgångsrikt.

År 1889 sålde Piehl sitt bryggeri till konsortiet AB Stockholms Bryggerier. Han fortsatte att driva verksamheten som disponent i tre år. Efter en konflikt med svågern Herrman Egnell 1892 grundade han 1892 Gustaf Piehls Nya Bryggeri.


Det var en stor och modern anläggning som låg vid Götgatan 66 (nuvarande 100) i dåvarande kvarteret Uret (idag Rektangeln). Piehls nya bryggeri räknades till ett av de största i Sverige och hade redan 1895 elektriskt ljus.

Arkitekt för anläggningen var Kasper Salin som ritade bryggeriets tegelröda fasader i stilen rohbau.

Verksamheten togs sedermera över av äldste sonen Carl-Gustaf Piehl. Man bryggde öl med namn som Marsöl, Vegaöl, Münchenöl, Bittert Nürnberg, Witzenbier, Pilsnerdricka och Franziskanerbier.

Den nya ägaren AB Stockholms Bryggerier lade ned Piehls Bryggeri 1941. Lokalerna nyttjades sedan av småindustrier, och som lager och kylrum. 1952 förvärvade Stockholms stad Piehls gamla fabriksanläggning och först 1980 revs hela komplexet.

I kvarteret Rektangeln, där bryggeriet låg är sedan 1981 Ringens köpcentrum med bostadsfastigheter beläget.

Vi har nog samma åtrå till pilsner idag som de hade då, men livet gestaltar sig på något sätt enklare då, visst, bostadsstandarden var under all kritik, arbetsvillkoren likaså, men den psykosociala miljön var nog mer anpassad till våra hjärnor.

Ju mer komplext något blir, desto mer frustrerade känner vi oss, och ingen kan på allvar hävda att saker INTE ökat i komplexitet.

Stockholm anno 1913

Glöm inte att dela denna filmpärla till dina vänner!