Connect with us

Vad kan vi hjälpa dig med?

Blandat

Ett kusligt dokument över hur Tjernobyl förändrade historien för evigt

Tjernobyl
Pixabay

Tjernobyl, man minns det nästan som igår. Kommer ihåg att jag upplevde det som nästintill surrealistiskt. Man kunde inte riktigt ta in det ofattbara, tankarna började rusa, blir man tvungen att flytta, vart ska man ta vägen.

25 april 1986, kl. 22:00, Prypjat, Ukraina

De 50 000 invånarna gör sig redo för lägga sig för natten. Många av dem arbetar vid Tjernobyl några kilometer därifrån.

”Kommer du ut och håller mig sällskap?”

Ingenjören Sasja Juvjenko ropar på sin fru från familjens lilla kök. Han dricker kaffe och njuter av sin cigarrett. Om bara 45 min ska han gå på sitt nattskift på kärnkraftverket Tjernobyl.

Den unge mannen känner sig rastlös och vill ha sällskap av sin fru. Han berättar för hustrun hur han tidigare under kvällen tagit en cykeltur med deras lille son sittandes på stången, varvid Natasja ler åt historien.

Sasja dricker upp sitt kaffe och fimpar cigarretten. ”Jag måste gå nu. Sov gott”, säger han ömt.

25 april, kl. 23:30, kraftverket i Tjernobyl

Det planerade säkerhetstestet har skjutits upp och blir nu nattskiftets uppgift.

Efter tre år på kärnkraftverket är Sasja väl medveten om rutinerna. Precis som vanligt hänger han kläderna i ett skåp, duschar snabbt och går bara i kalsonger från den ”rena zonen” in i inslussnings-zonen, där han ska ta på sig sin strålskyddsdräkt.

Tjernobylkatastrofen lämnade en hel stad öde

Tjernobylkatastrofen lämnade en hel stad öde
Image by Денис Резник from Pixabay

Allt måste göras enligt ett mönster. När de väl kommit in i inslussningen kan de inte gå tillbaka ut.

Sasja drar på sig den vita dräkten och fortsätter till sin arbetsplats – ett kontor mellan reaktor 3 och reaktor 4.

”Är testet på reaktor 4 inte avslutat?” frågar han förvånat vakten, som skakar nekandes på huvudet. Sasja som inte har någon hög befattning på kärnkraftverket tycker att det verkar konstigt.

26 april, cirka kl. 00:30, reaktor 4

För att genomföra testet måste man sänka produktionen i reaktorn. Vad ingenjörerna missat så kan en kapacitetssänkning leda till instabilitet.

Leonid Toptunov är bara 26 år och har arbetat som senioringenjör på Tjernobyl i bara tre månaders tid.

Trots den bristande rutinen får han ta ett stort ansvar för det planerade testet. Egentligen är det en enkel procedur:

Reaktorns effekt ska sänkas från 3200 megawatt till 700 megawatt, ingenjörerna ska undersöka om en viss generator kan producera tillräckligt med ström för att hålla i gång kylsystemet vid ett eventuellt strömavbrott.

Energimyndigheten i Kiev har skjutit upp försöket till natten. Man var rädd att ­miljonstaden skulle drabbas av ström­avbrott när reaktor 4 testas. För att kontrollera reaktorn ­används styrstavar.

Kusliga bilder som skvallrar om det ofattbara

Kusliga bilder som skvallrar om det ofattbara
Image by Денис Резник from Pixabay

Stavarna ska höjas eller sänkas för att reglera aktiviteten i reaktorn.

Det blir den unge Toptunov som får enorma ansvaret med att föra ned stavarna i reaktorn och minska kedjereaktionen, så testet kan genomföras.

Personerna i kontrollrummet är ivriga att komma igång och vill bara få testet överstökat.

Chefsingenjören Anatolij Djatlov svär åt de anställda, och Toptunov beordras att stänga av den automatiska styrningen och sköta styrstavarna manuellt.

Med chefens otå­liga blickar sänker han stavarna djupare ned i reaktorkärnan. Men då händer plötsligt något oväntat.

Effekten i reaktorn störtdyker och alla varningslampor börjar blinka, samtidigt som datorn spottar ur sig hundratals siffror.

”Jävla idioter, kan ni inte klara någonting”, skäller Anatolij Djatlov.

Styrstavarna tycks ha förts för djupt ned i reaktorn som nu når en bottennivå på bara 30 MW – nära ett totalstopp.

”Få upp effekten! Vad väntar ni på?” vrålar Anatolij Djatlov, men nu tvekar både Toptunov och chefen för reaktorteamet, Aleksandr Akimov.

En biprodukt vid kärnklyvning är isotopen xenon-135, som är starkt neutronabsorberande.

En kraftig sänkning av kärnklyvningens hastighet leder till en ökning av xenon-135 som förgiftar reaktorn och gör den instabil.

Därför måste reaktorn nu enligt säkerhetsföreskrifterna stängas ned i 24 timmar. Men ingenjörerna vägrar att lyda order.

”Jag tänker inte öka effekten”, säger Leonid Toptunov och ser orubbligt på sin chef.

”Idioter! Så stort energifall har det inte varit. Om ni inte får upp effekten bums, ser jag till att ­någon annan gör det”, vrålar Djatlov.

De stackars ingenjörerna tvingas ge efter. För att få upp reaktoreffekten igen beordrar Djatlov Toptunov att man ska slå av alla säkerhetsspärrar så han kan lyfta ut ett större antal styrstavar ur reaktorkärnan.

Men det ödesdigra beslutet innebär samtidigt att det system som automatiskt förebygger överhettning nu sätts ur funktion.

Effekten ökar långsamt till 200 MW, men det är svårt att få upp effekten ytterligare. Reaktor 4 har börjat uppföra sig instabilt.

26 april, kl. 0l:22, kontrollrummet reaktor 4

Utan styrstavarna löper kedjereaktionen nu amok. Ingenjörerna ökar tillflödet av kylvatten för att skapa stabilitet, men den enorma värmen gör att vattnet förångas till vattenånga, vilket skapar ett övertryck i reaktorn.

”Låt oss sätta i gång med testet, killar”, säger chefsingenjören Anatolij Djatlov uppmuntrande. Reaktorn tycks ha lugnat ned sig och ingenjörerna har startat extra vattenpumpar för att hålla den stabil.

Kaos i kontrollrummet

Tjernobyl
Image by Денис Резник from Pixabay

Plötsligt får den unge Toptunov en varnande utskrift från datorn. Slutsatsen är kristallklar: Reaktorn måste stängas omedelbart!

Toptunov har svårt att ta in denna information. ”Datorer har fel ibland”, tänker han. Uppmuntrad av sin chef fortsätter han med rutinerna. Ett par sekunder senare blir det dock uppenbart att reaktorn löper amok.

Nu är det för sent: styrstavarna kan inte användas då mekaniken slagits ut av hettan. Den okontrollerade kedjereaktionen har startat.

26 april, kl. 01:23, Tjernobyl

Överhettning och ånga orsakar den första explosionen i reaktorn.

Utanför kärnkraftverket har fiskarna Pustovoit och Protasov glidit fram till turbinhallen för att fånga fiskyngel i det varma och klara kylvattnet som leds ut från reaktorerna.

Det är en ljum natt, fiskarna sprattlar i nätet och allt är öde och tyst. Men plötsligt hörs en dov smäll och vattnet skälver till under båten.

Pustovoit tittar förskräckt på sin vän. ”Vad var det?!”, ­ropar han och klamrar sig fast vid relingen.

26 april, kl. 01:24, Sasja Juvjenkos kontor

Ännu en explosion sliter taket av reaktorbyggnaden och mer än 50 ton radioaktivt material slungas flera km upp i luften.

Sasja Juvjenko ser sig chockad omkring och undrar vad som hänt. Kanske är det en kran som rasat på byggarbetsplatsen utanför?

Han hinner inte tänka mer förrän en ännu kraftigare explosion följer. Tryckvågen slungar honom som en trasdocka över golvet och han slår i dörrkarmen på sitt kontor mellan ­reaktor 3 och 4.

Har blivit en spökstad

Tjernobyl
Image by Wendelin Jacober from Pixabay

När han omtumlad reser sig upp ser han till sin förskräckelse att ena väggen rasat ihop. Rummet är fullt med damm. Juvjenko snubblar ut i korridoren. ”Är det krig?!” ropar han.

Han tar sig återigen in på kontoret och försöker nå kontrollrummet, men ingen svarar. Då rusar han ut i korridoren och krockar nästan med en kollega från pumpavdelningen.

Mannens ansikte och händer är täckta av blod och öppna sår.

”Skynda dig, hjälp! Flera är allvarligt skadade!” ropar mannen och springer vidare.

26 april, kl. 01.24, reaktor 4

Reaktor 4 har sprängts i bitar. Ett vitt ljus pulserar ut ur de förvridna ruinerna.

”Vad har hänt?” skriker ingenjör Akimov. ”Vi gjorde allting rätt! Sabotage?”

I samma stund öppnas dörren av en anställd som skriker: ”Turbinhallen står i lågor!”

Akimov och Djatlov rusar ut och stirrar mot turbinhallen. Stora lågor och rödglödgande grafitblock strömmar ut från reaktorn, och den intensiva röken och oljan från avslitna rör får området att likna en krigszon.

Akimov rusar tillbaka och ringer brandkåren. ”Turbinhallen brinner – och taket! Skynda er!” Brandmännen är redan på väg.

26 april, kl. 01:25, brandstationen i Tjernobyl

Resterna av reaktor 4 avger uppemot 20000 röntgen i timmen, en dos som är dödlig för bara några minuters exponering.

Den första brandbilen från kärnkraftverkets egna brandstation är redan på väg i full fart mot reaktor 4.

Övergivna byggnader vittnar om katastrofen

Tjernobyl
Image by Chris Spencer-Payne from Pixabay

I bilen sitter brandmännen Leonid och Pravik. Båda vaknade när den andra explosionen krossade alla fönster på brandstationen, och de har redan anropat alla tillgängliga brandmän i området.

Från Prypjat kommer bland andra Vasilij Ignatenko, en ung brandman som tillsammans med hustrun Ljudmila väntar barn.

Det är en fruktansvärd syn som möter Vasilij och de andra brandmännen vid reaktor 4. ­Taket brinner och ett kusligt moln tornar upp sig över byggnaden. Brandmännen springer upp för de yttre trapporna till taket.

De försöker stoppa lågorna från att sprida sig till ­reaktor 3. Vattnet pumpas upp från floden.

Taket smälter under deras stövlar av den enorma hettan och så fort de släckt på ett ställe, blossar elden upp på ett annat ställe.

Brandmännen är väl medvetna om riskerna, och de saknar skyddsutrustning mot strålningen. Ändå tvekar de inte – de vet att deras insats är helt avgörande.

Efter 30 minuter börjar Vasilij, Leonid, Pravik och flera andra brandmän att känna sig svaga.

De får en underlig smak av choklad i munnen och flera av dem orkar knappt stå på benen och måste ledas nedför trapporna.

Väl nere på marken lägger de sig och spyr. Både Leonid och Pravik körs iväg för att undersökas, och när läkaren håller en geigermätare intill Leonid slår mätaren i taket.

Leonid ­duschar och lägger sig i sovsalen. Han har huvudvärk och känner sig riktigt dålig, men han räknar med att skadorna är begränsade.

26 april, kl. 08:00, Prypjat

Det verkar bli en ovanligt solig dag i Prypjat. Inte många känner till olyckan, men strålningen är intensiv.

Sång och barnskratt hörs på skolgården. Trots att det är lördag har barnen kommit till skolan för att öva inför arbetarrörelsens internationella högtidsdag – 1 maj.

Luften är klar, och många ligger och solar, bland andra den unge elektrikern Michail Metelev som lagt ut en filt på taket på sitt bostadshus.

När en bild säger mer än tusen ord

När en bild säger mer än tusen ord - Tjernobyl
Image by Taken from Pixabay

”Följ med upp! Man behöver inte åka till stranden i dag. Jag har bara legat här i tio minuter och jag är redan solbränd”, ropar Michail entusiastiskt till flera av sina grannar.

Sasja Juvjenkos fru Natasja har sovit dåligt. Deras son Kirill har gråtit hela natten medan Sasja jobbade nattskift i Tjernobyl. Klockan sju, när Natasja just har stigit upp, ringer en sjuksköterska på dörren.

”Det har inträffat en olycka på Tjernobyl. Sasja är på sjukhuset”, berättar hon. Natasja kör genast dit, utom sig av oro. Men personalen vägrar att släppa in henne.

Hon ser hur Sasja vinkar till henne genom fönstret, men de får inte prata med varandra och Natasja har ingen aning om vad som har hänt.

Även brandmannen Vasilijs gravida fru Ljudmila har kommit dit. Hon tar tag i en läkare och ber att få bli insläppt. ”Jag måste få träffa min man! Jag ber dig!”

Till sist får hon lov att komma in i 20 minuter. Synen som möter henne skrämmer henne ytterligare: Vasilij ligger i sjukhussängen med uppsvällt ansikte och kan knappt se.

”Det beror på giftig gas”, säger läkarna. ”Han måste dricka mjölk, massor med mjölk.”

Oron sprider sig snabbt i Prypjat. Det är någonting mer än bara vår i luften, och alla blir alldeles för snabbt ”solbrända” så fort de vistas utomhus.

Det sägs att myndigheterna delar ut jodtabletter på skolorna, men det nämns ingenting i varken radio eller tv.

26 april, kväll, Prypjat

Sovjets minister för energi och elektricitet, Anatolij Majoret, kommer till Prypjat åtföljd av statstjänstemän och experter.

”Jag tror inte att vi behöver stanna här särskilt länge”, säger energiminister Majoret när han kliver ur regeringens Jak-40-jetplan på flygplatsen utanför Prypjat.

Rester av staden Prypjat

Spökstaden Prypjat
Image by Wendelin Jacober from Pixabay

Han har fått information om olyckan i Tjernobyl under natten, men är övertygad om att omfattningen inte är så farlig.

Han vill inte stanna längre än nödvändigt, och ledningen för kärnkraftverket har försäkrat honom om att själva reaktor 4 fortfarande är i gott skick.

På det lokala partikontoret träffar han experter och tjänstemän för att få en överblick över situationen.

”Det verkar som om radioaktiviteten är hög runt reaktorn”, förklarar en av de församlade.

”Men vi kan inte mäta den exakt eftersom våra instrument inte är gjorda för att mäta så stark strålning.”

Energiministern ser irriterad ut.

”Otroligt! Varför har ni inte rätt instrument?”

”Standardmodellen är inte anpassad för olyckor av det här slaget”, blir svaret.

Energiministern vrider sig otåligt i stolen.

”Men exakt vad är det som har hänt?”

”Vi vet inte riktigt än, men det har uppenbarligen uppstått ett fel under ett test på ­verket.”

Han har bara varit minister en kort tid och eftersom han är ansvarig försöker han nu fatta ett konkret beslut.

”Vi måste stänga reaktorn omedelbart”, säger han bestämt.

De övriga tittar på varandra.

”Det är redan gjort, Anatolij Majoret. Det är redan gjort.”

När de börjar tala om att evakuera befolkningen blir energiministern ännu mer irriterad.

”Vad är det för snack! Vill ni sprida kaos och panik i hela området?” avbryter han.

Varken ministern eller någon av de andra tänker på att även de sitter mitt i ett radioaktivt moln.

Först påföljande morgon, när flera mätningar och ögonvittnesskildringar blir offentliga, inser de situationens allvar. De tar då beslutet att staden ska evakueras.

27 april, kl. 10:00, Prypjat

Strålningen från Tjernobyl har nu spridit sig till Vitryssland och Ryssland och är på väg in över Skandinavien.

”Det har skett en olycka på kärnkraftverket. Gå inomhus och stäng fönster och dörrar. Staden kommer att evakueras under dagen!”

En röst i högtalarna informerar invånarna i Prypjat. I de många hyreshusen börjar familjerna packa sina viktigaste och käraste ägodelar. De flesta tror att de bara ska vara borta i några dagar.

Spökstaden Prypjat

Spökstaden Prypjat
Image by Wendelin Jacober from Pixabay

Ingen vet vilken fara de egentligen utsatts för. I hjulspåren efter bussarna ligger det så mycket röntgenstrålning kvar att vägarna ända till Kiev måste spolas med vatten i flera månader.

28 april, Forsmark, Sverige

Olyckan i Tjernobyl hålls fortfarande hemlig för omvärlden.

På morgonen går larmet på kärnkraftverket Forsmark i norra Uppland – omkring 120 mil från Tjernobyl. En skanner visar att en anställd vid verket har alltför höga doser strålning på ­sina kläder.

Ledningen fruktar en läcka i Forsmarksverket och evakuerar de anställda. Strax därefter rapporterar flera meteorologiska stationer i Sverige att de radioaktiva partiklarna blåser in från Sovjetunionen.

Forsmark

Forsmark
Vattenfall

Först tror myndigheterna att Sovjetunionen genomfört en provsprängning med kärnvapen, men närmare analyser visar att strålningen kommer från ett kärnkraftverk.

Svenska diplomater kontaktar genast myndigheterna i Moskva, som tillbakavisar alla spekulationer.

Inte förrän kl. 21:00 kommer ett officiellt meddelande från den sovjetiska nyhets­byrån TASS:

”Det har inträffat en olycka vid kärnkraftverket i Tjernobyl. En av reaktorerna är skadad. Åtgärder har vidtagits för att minimera skadeverkningarna.

De drabbade har fått hjälp. En rege­ringskommission har tillsatts”, är det lakoniska meddelandet, som även sänds i nyheterna på sovjetisk tv.

Meddelandet prioriteras som dagens sjunde största nyhet.

29 april, New York

Paniken sprider sig i större delen av världen efter nyheten om olyckan i Tjernobyl.

”Sovjetisk atomkatastrof – härdsmälta i kärnkraftverk.”

Bokstäverna på tidningen New York Post fyller hela förstasidan. Nyheten om katastrofen har även nått resten av världen och i Sverige, Finland, Polen och Norge ger mätningarna kraftiga utslag.

De radioaktiva molnen driver in över Europa. Föräldrar uppmanas att hålla sina barn ifrån lekplatserna, renar och älgar måste avlivas och strålskadad mjölk kasseras. Paniken är ett faktum.

I Tyskland och Grekland dricker många flytande jod för att skydda sig mot strålningen och det uppstår tumult i flera varuhus när folk försöker hamstra konserver och buteljerat vatten.

I USA stoppas och skannas alla inresande från Europa, men inte heller här klarar sig folk undan med blotta förskräckelsen. Efter några dagar ökar halten radioaktivitet i luften över stora delar av Kalifornien.

Snart är hela västkusten drabbad. Detta är utan tvekan historiens största kärnkraftsolycka.

9 maj, Prypjat

Myndigheterna har upprättat en säkerhetszon på 30 km runt Tjernobyl. Tusentals soldater har kommenderats ut för att röja upp.

Prypjat är en spökstad när ingenjör Grigorij Medvedev kör längs gatorna i sin militärbil.

Han är expert på kärnkraft och radioaktivitet och har skickats hit av myndigheterna för att ­inspektera saneringsarbetet och mäta radioaktiviteten på bestämda platser i staden.

Han parkerar på huvudgatan och ser sig omkring. Det är som om hela staden blivit en spökstad. På balkongerna hänger tvätt som sedan länge torkat.

Här och var står fönster öppna och gardinerna fladdrar som spöken, skriver varldenshistoria.

Medvedev tar sin geigermätare och kliver ur bilen. I en gränd ligger en stor svart hund som myndigheterna skjutit i samband med saneringsarbetet. Han håller geigermätaren över kadavret.

Mätaren visar på 110 röntgen per timme, en mycket hög dos. Plötsligt kommer två grisar springande från ingenstans.

De verkar förtjusta över att äntligen få se människor, men ögonen är blodsprängda och de kan inte koordinera sina rörelser.

Prypjat

Prypjat - Tjernobyl
Image by Chris Spencer-Payne from Pixabay

Medvedev uppmäter 50 röntgen på deras trynen medan grisarna kastar sig över den döda hunden. Sedan sätter han sig i bilen och fortsätter mot Tjernobyl.

Efter olyckan har tonvis med sandsäckar släppts ned från helikoptrar över resterna av ­reaktor 4. Tiotusentals soldater har sänts dit för att röja upp kring kraftverket.

De ska fälla och gräva ned tusentals träd, skjuta djur, tvätta ­vägar och rengöra 60000 byggnader med ­kemikalier.

Medvedev stannar några hundra meter från reaktor 4 där en grupp unga män plockar upp bitar av granit och stål från explosionen.

Trots att en officer ropar till dem om säkerhetsföreskrifterna bär många av de unga, till Medvedevs stora bestörtning, inte ens masker och verkar helt omedvetna om de enorma risker de utsätter sig för. Deras ansikten är ­redan bruna av strålningen.

Medvedev försöker förgäves varna dem. Han skyndar sig därifrån. I sitt anteckningsblock skriver han med stor avsky: Tjernobyl ­visar hur administrationen på skamligast tänkbara sätt har gått i konkurs.

10 maj, ett sjukhus i Moskva

Brandmannen Vasilijs fru Ljudmila har mutat folk på sjukhuset och tigit om sin graviditet för att få lov att vårda sin man.

Ljudmila sitter på en stol intill sin mans sjukhussäng. De senaste dagarna har varit en mardröm.

Efter olyckan fördes Vasilij till Moskva och Ljudmila tog ut alla pengar från sitt bankkonto för att kunna resa efter honom. Sedan dess har hon funnits vid sin mans sida dygnet runt.

Hon känner knappt igen honom längre. Huden på armarna och benen spricker och faller av, och kroppen är täckt av stora, vätskande sår.

Ansiktet är så svullet att han knappt kan öppna ögonen, och varje gång han vänder huvudet på kudden lossnar håret i stora tussar.

”Jag älskar dig, Ljudmila”, viskar han. ”Jag vill så gärna se vårt barn.”

Ljudmila kämpar mot tårarna. Hon vägrar lämna sin döende man. På nätterna släpper sjuksköterskan in henne i rummet så att hon kan vaka över honom. De förstår henne inte:

”Varför ska du gå in? Du är ung. Han är ingen person, han är en atomreaktor. Du blir lika sjuk som han!” Men Ljudmila struntar i vad de säger; hon hoppas att Vasilij ska överleva.

Vid ett tillfälle ligger hon för en gångs skull ensam i ett rum på sjukhuset och vilar sig. Då kommer städerskan rusande och bankar på dörren: ”Kom! Vasilij ropar ditt namn som en tokig!”

Ljudmila springer, men hon kommer för sent. Vasilij Ignatenko är redan död.

Vad var det egentligen som gick fel vid Tjernobyl?

Introbild – Image by Wendelin Jacober from Pixabay

Spana även in dessa

Blandat

Flaskmatade spädbarn kan få i sig miljontals bitar av mikroplaster, visar nu ny forskning som belyser överflödet av plast i våra livsmedelsprodukter. Människor får...

Övriga

Staden Chicago rankas som den ”mest råttiga stad” i USA, en bedrift som ingen direkt skulle vara stolt över, och än värre, detta för...

Blandat

Kina har bekräftat upptäckten av levande coronavirus på fryst mat, upptäckten gjordes på en fryst förpackning med importerad fisk i hamnstaden Qingdao. Landets hälsovårdsmyndighet...

Blandat

En fyrverkeriattack mot en polisstation i Paris för några dagar sedan aktualiserar frågan om det inte är läge att helt förbjuda dom? Förr sköts...